"Blogg hotad av nedläggning"
Jag kan se rubrikerna framför mej, se de stora svarta bokstäverna mot de gula affischerna. Inatt hotade min förläggare att lägga ner bloggen, han med stort H ogillar visst bloggskrivandet och framför allt att vara med i dem. Så, under nattens förhandlingar, kom parterna överens, bloggen blir kvar, men han utesluts. hur det nu ska gå till...
men ett löfte är ett löfte, och tycker han att det är obehagligt att finnas med i min (kärleksfulla) blogg så ska han slippa det. Jag får försöka hitta på något annat att skriva om.... nåt som inte handlar om flytten hit, livet här uppe, kärleken... haha, bloggen kommer att bli väldigt mycket tommare i fortsättningen tror jag!
Jag försöker förstå, försöker sätta mej in i hans situation, men det är kanske som vissa säjer, att jag har svårt att känna empati, förstå hur andra människor upplever situationen. Jag skulle bara känna mej hedrad om jag fick förekomma i en annan människas texter så ofta som han har gjort i mina. Det visar på ett väldigt tydligt sätt vad som är viktigt i den människans liv, tycker jag.
Generationsklyfta. Jag är uppvuxen med icq, msn, lunarstorm, skunk, qx, all den kommunikation som genom åren har skett via dessa tangenter på datorns tangentbord. Som utvecklat min känsla för att nätet är en plats där viktiga grejer kan förhandlas, dryftas, diskuteras och läggas ut. Internet har genom åren blivit en naturlig plats där mycket kommunikation sker.
Att mina innersta tankar skulle ligga ute i en blogg där stör mej inte det minsta, men uppenbarligen honom, ordentligt.
Ska tänka lite mer på det här så får vi väl se hur detta bloggskrivande utvecklar sej. Auf Wiederseen i alla fall..
men ett löfte är ett löfte, och tycker han att det är obehagligt att finnas med i min (kärleksfulla) blogg så ska han slippa det. Jag får försöka hitta på något annat att skriva om.... nåt som inte handlar om flytten hit, livet här uppe, kärleken... haha, bloggen kommer att bli väldigt mycket tommare i fortsättningen tror jag!
Jag försöker förstå, försöker sätta mej in i hans situation, men det är kanske som vissa säjer, att jag har svårt att känna empati, förstå hur andra människor upplever situationen. Jag skulle bara känna mej hedrad om jag fick förekomma i en annan människas texter så ofta som han har gjort i mina. Det visar på ett väldigt tydligt sätt vad som är viktigt i den människans liv, tycker jag.
Generationsklyfta. Jag är uppvuxen med icq, msn, lunarstorm, skunk, qx, all den kommunikation som genom åren har skett via dessa tangenter på datorns tangentbord. Som utvecklat min känsla för att nätet är en plats där viktiga grejer kan förhandlas, dryftas, diskuteras och läggas ut. Internet har genom åren blivit en naturlig plats där mycket kommunikation sker.
Att mina innersta tankar skulle ligga ute i en blogg där stör mej inte det minsta, men uppenbarligen honom, ordentligt.
Ska tänka lite mer på det här så får vi väl se hur detta bloggskrivande utvecklar sej. Auf Wiederseen i alla fall..
Kommentarer
Trackback