emmaskons

Om jag hade varit med i Bonde Söker... så hade jag vunnit Anders hjärta. Jag hade varit perfekt för honom. 
Jag skulle kanske också försöka ändra på inredningen och sånt, inreda med elefanter och tyger och kuddar, men jag skulle inte ändra på själva honom.
Kan verkligen tänka mej livet på landet och gilla tanken. Jag kunde vara lärare på skolan i byn, han kunde jobba på gården. Ett lugnt och stilla liv.
Den här tanken är ju långt ifrån ny, det vet väl de flesta som känner mej. Jag är ju en lanttjej.
Vill bo i ett hus, vill att mina barn ska växa upp långt från bilar, avgaser och buller. Vill att de ska ha gröna fläckar på brallorna, bygga kojor och äta ordentlig husmanskost, inget mc donalds skit.

Igår när jag bakade pepparkakor med Kristin & Sara kom vi på vad mina barn ska heta: Adina, Alice (med uttalat e), Annie, Alfred och August. Och det var inte så att jag bara godkände namn på A utan jag tycker verkligen att de här är de finaste namnen. Återstår att se om den framtida partnern tänker och tycker som jag i den här frågan. Fan vad jobbigt att inte vara överens om det här utan få barn och sen tvingas döpa det till typ Adrian eller Loke. Nej det vill jag inte vara med om! :-)

Var full igår, och ringde och skränade med Jens, (min gamla...flirt? kk? maybe baby, vad sjutton det nu var vi var. Tillsammans officiellt var väl det enda vi inte var, fast jag till och med fick träffa familjen hans) och med Jens kompis Anders. Det var trevliga samtal, vad jag minns, skönt att höra en massa fina ord om hur man är och hur man ser ut. Egokick.

Sen att verkligheten är annorlunda, att jag inte är någon drömprinsessa, det behöver man ju inte bry sej om just då, utan bara suga i sej alla komplimanger och fina ord..;-) För de, som inte känner mej, kan jag ju verka perfekt. Låt gå för det då!

Ringde också till Killen som är en man, och genast blir allt svårare. Jag vill så gärna vara en tjej som är bra för honom, och kunna fortsätta träffa honom, för jag trivs väldigt bra i hans sällskap och uppskattar honom. Men just nu är det nog bättre att det ligger på is och att jag får reparera mej själv först. För bådas skull.

Grejen är ju bara den att istället för att läka och fundera och tänka och bli klar med Roger, så kommer ju andra saker upp, andra män (det verkar bara finnas män i mitt liv just nu- var är alla fina singeltjejer?) och andra konstiga situationer. Som igår, när det gamla problemet "inte äta kakan men inte låta nån annan äta den heller" kom upp när jag och A.I med flera var på Bulan och det blev tjafs. Eller med Neco på Sibylla som jag inte kan låta bli att flirta med, eller Jens och Anders igår natt... Det hjälper inte mej att bli klar med Roger. Det hjälper mej inte framåt. Det gör bara så att jag förtränger honom och låtsas som om allting är bra. Och då tar det ännu längre tid innan jag kan träffa någon så bra som Killen som är en man och utveckla något seriöst.

Jag skulle nog behöva bli isolerad från omvärldens lockelser, långt från internet, mobiler, grannar och annat vilseledande. Kanske skulle ha åkt ut till någon sommarstuga (fast där är det väl jäkligt kallt nu) och bara vara för mej själv i en vecka eller två. Men när skulle man ha tid till det..?