Tälta
Javisst har vi tältat, jag och barnen!
När de kom hem från dagis *harklar mej* Förskolan menar jag förstås, igår- stod en underlig sak på gräsmattan. En kupolformad mjuk grön pryl som man kunde krypa in i... Vilken succé! De lekte där inne hela eftermiddan, med sovsäckar och liggunderlag (och mattor underst)stora nallar och annat smått och gått. När kvällsmaten stod på bordet undrade barnen om de inte kunde få sova där inne på natten, och jag hade ingen anledning till att säja nej till det.
Sagt och gjort, efter barnteven och tandborstningen gick vi och lade oss i tältet, jag och tre mycket förväntansfulla yngligar. Sambon var med och fixade, täcken, sovsäckar m.m. allt skulle bli så bra som möjligt. Sen pussade han god natt och vi låg kvar där och prasslade en lång stund.
Vilken spänning! Att vara fyra år snart och få sova utomhus i tält för första gången. Vad var det som lät? Vad är det där för kryp? Regnar det? Tusen frågor ur tre små munnar.
Vid nio kom Sambon och hämtade in de två yngsta som inte kunde slappna av tillräckligt för att somna in, men jag och flickan fortsatte campingen. Vi kurade ihop oss i mitten av tältet och småpratade lite innan vi somnade, och jag vaknade inte förrän vid två av att jag frös frös frös och var kissnödig.
In och pinka fort, så inte flickan vaknade medan jag var borta- på med yllesockor och mössa, fleecetröja och sedan ut igen.
Någongång senare under natten vaknade flickan och lyfte på min sovsäck för att kolla så jag var kvar. Hon är underbar- så stor och klok och ömsint och mjuk, så vacker och fin på både in och utsidan. Tänk om hon vore min biologiska dotter!
Vi vaknade tjugo minuter över sex och låg och myste en stund till innan pojkarna kom utspringande och morgonen var ett faktum.
Snacka om mysig natt! 