Denna dag- ett liv
Ibland kan dagar kännas evighetslånga. utan slut. ensammast i hela världen och en dag som aldrig tar slut.
kul liv.
jag sitter i finaste rödaste mjukisbyxorna och undrar hur lång tid idag det kommer att ta innan tankarna fått mej ner på djupet igen, och hur lång tid idag det kommer att ta innan jag tror att jag inte kommer klara det, eller måste ringa till S som egentligen har så väldigt fullt upp med sitt perfekta småbarnsföräldrar- liv för att kunna orka höra på mitt sorgliga och patetiska och ledsna snack om ett förhållande och ett liv som känns oändligt. långt. ensamt. kämpigt.
kämpigt är fel ord. det låter ungefär som om man var ute och cyklade och det kom en seg och tråkig uppförsbacke. this is the battle of my life. jag kämpar ensam och tänker ensam och gråter ensam och långt bort från alla som är mej riktigt nära.
utom han som inte vill vara med här, han finns nära, men han kan inte direkt hjälpa jämt och ständigt. och han kan inte hjälpa att han inte kan hjälpa. det är inte hans uppgift här i livet heller.
hör på klockan som "nån" fick i julklapp av mej. tick tick tick, så försvinner mitt liv iväg från mej. och jag bara sitter här. låter tiden tick tick ticka ifrån mej och jag gör inget åt det. vad kunde jag göra åt det?
vem är jag?
vad är jag värd?
vem är jag värd?
varför känns allt så underligt och illamående i magen och hjälp mej någon. bosätt dej här uppe nära mej och hjälp mej klara av det här. var min gud en stund. snälla.
jag tror inte att någon vet hur påfrestande det är att bo långt ifrån allt man håller kärt, ja nästan, "nån" och hans familj finns ju här och det är ju nåt man håller kärt-
om man inte bott långt ifrån kan man nog inte veta, inte förstå. inte begripa varför en vanlig kris förvandlas till något som gör att dagarna känns oändligt långa.
folk som går på krogen trots att jag sitter hemma och leker melodifestival alldeles ensam
folk som går på restaurang utan att fråga om man vill med...
folk som inte har en enda jävla skyldighet att involvera mej i deras liv, men som jag ändå blir besviken på när de inte gör det.... vill så hemskt gärna höra till, tack.
*niger med en tår på kinden, alltid ödmjuk, alltid försiktig, alltid känna att man inte är på hemmaplan*
Aldrig riktigt TRYGG.