emmaskons

Jag går runt här hemma och ler. Jag är tillsammans med en underbar människa, jag är lycklig för att jag får ha det så här bra. Min sambo bryr sej verkligen om mej, älskar mej, månar om mej.

Jag går runt här och städar lite, bakar matbröd, plockar, tvättar... ändå tar jag det lugnt, njuter av att bo i hus, att inte behöva boka tvättstuga, passa tider. Njuter av att blunda helt kort med händerna i diskvattnet och tänka på min älskade. Han är aldrig särskilt långt borta.

Hans underbara ord är lätta att framkalla inne i huvudet, jag njuter igen och igen. Han älskar mej.

Och jag, som inte längre är riktigt klok, kom på mej själv under helgen i Stockholm, på konfirmationslägersåterträffen på Gålö, att fingra på min ring (som kom med en försändelse med strumpor och inte är särskilt speciell egentligen) och önska att det var en vigselring. DET är inte klokt.

men jag vill gifta mej, väldigt gärna till och med.

Det där med barn kan vänta, det är inte så viktigt just nu, längtan har gått över.
Men att få tillhöra honom på riktigt, att kunna visa alla hur allvarliga vi är med varandra, det kan jag inte låta bli att drömma om.

I morgon väntar seminarium om dramatik på högskolan, samtal på familjerätten om barnens boende, och sedan Vårruset på kvällen. Fortfarande har jag inte tränat ens 100 meter, så det blir nog till att promenera runt banans 3 km. Har helt enkelt väldigt mycket annat att tänka på, kroppen får komma i andra hand, när det är så mycket i knoppen.

Håll tummarna för oss.