Singel

Försöker peppa mej själv att det är bra att vara singel, tänker på allt som jag kan göra nu, allt som väntar, möjligheter istället för begränsningar, positivt tänkande ut i minsta hårstrå.

Det funkar på dagarna, men på kvällarna och nätterna går det inte att komma ifrån tankarna och känslorna av ensamhet, sorg, ledsamhet, krossade drömmar, planer... det går inte att sova, jag ligger och zappar mej till sömns, men sover oroligt, vaknar och somnar om, drömmer om barnen, om Honom, och vaknar svettig och illamående.

Värst är det fysiska, att inte längre sova bredvid någon, att inte längre vakna på nätterna av barnen som vill sova hos oss, behöver gå på toa, är mörkrädda, har drömt mardrömmar. Inga kvällsrutiner: ingen att borsta tänderna på, ingen att läsa för. Ingen mjuk hud att pussa godnatt.

Ingen man att alltid kunna bolla alla tankar och känslor med, ingen att alltid varas.

Nu är jag min egen, rår mej själv, bestämmer själv, väljer själv program på teven och var saker ska stå.

Det är hemskt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback