emmaskons

I fredags var jag på mettävling nere vid älven hos mormor och morfar, men fick inget napp.
Däremot var det en trevlig tillställning, rofyllt att stå tyst och meta medan tankarna for iväg, och se andra stå lika tysta och rofyllda på rad längs älvkanten och förväntansfullt vänta på napp. Det regnade lite, ett ganska varmt sommarregn, och jag trivdes.
Jag har en bra släkt- trygga och stabila människor som det är lätt att umgås med. Kul att man kan umgås över generationsgränser och med släkt (kusiner, bror och morbror och hans sambo) utan att det ska vara nåt märkvärdigt med det hela. det är som att ha en väldigt stor familj på sätt och vis. Vi grillade lite korv och annat, spelade kort, drack lite, och hade det trevligt.

Jag gick upp till mormors hus för att pinka på kvällskröken och när jag gick tillbaka genom kohagen och småpratade med kossorna, kände jag hur glad jag är för att få leva det liv jag lever, med de människorna jag har runt mej. Det skulle vara väldigt ensamt att bo någon annanstans, i Skutskär till exempel, eller i Ljusdal. Det är i Skäve, i Dalarna som jag hör hemma, det är här mina rötter är, och det är här jag trivs. Tackade gud för att jag får känna ett sånt stort inre lugn som jag gör nu. Jag har hittat hem på sätt och vis. Den här pausen på ruta 1 är nödvändig och otroligt välgörande för mej.

Jag njuter!