emmaskons

När jag reser mej upp från stolen känns musiken som ett brus runt mej, jag hör den men ändå inte. allt känns så avlägset, som om det inte är verkligt. hjärtat bultar, i öronen är det det enda som hörs. dunk dunk dunk.
jag försöker andas lugnt, men det går inte. allting snurrar runt, jag vet inte vart jag ska ta vägen... vad är det med mej? varför kan jag inte bete mej som alla andra, alldeles normalt...?
händerna darrar, hjärtat dunkar... andningen är snabb, alldeles för snabb. jag måste bryta detta, men hur?

var är min gamla granne gasellen som skulle komma springande om jag kände att ett anfall var på väg? varför är jag alldeles ensam i skutskär, varför utsätter jag mej för det här gång på gång?

skoluppgifterna för dagen kommer inte att bli gjorda, precis som ingenting blev gjort igår eller dagen före det.. jag känner mej grymt stressad över att jag ingenting presterar. Vem är jag? Var är jag på väg? Hur ska jag kunna hantera mej själv när jag är så här????????