emmaskons

Jag vet inte hur jag ska kunna leva med mej själv om det ska fortsätta så här. Hur ska jag kunna vara en (bra) lärare när jag verkar sakna så många bitar som krävs för att få det att fungera?
Idag svor jag åt klass 2 när jag var och vickade. Sa "nu jäklar får ni vara tysta" och "håll käften" åt en elev som inte lyssnade. Jag skäms som ett djur, samtidigt som jag känner att det här är ännu ett bevis på att jag inte klarar av någonting längre. Jag kan inte tänka att istället för att plugga ska jag vicka, om jag inte klarar av det heller. Kanske är det här tecknet på att sjukskrivning inte är så himla dumt ändå...? De känslor av frustration och ledsamhet som jag har inom mej ska aldrig ALDRIG gå ut över eleverna. Aldrig mer. Oavsett hur stökig klass jag har måste jag som lärare veta tydligt var gränserna går och inte gå över dem, inte säga saker jag inte menar, inte göra saker jag ångrar. Som lärare ska jag vara kontrollerad och balanserad, och det är inte jag just nu.
På onsdag ska jag åka tillbaka till klassen och be om ursäkt för hur jag betedde mej, pratade nyss med både rektorn och klassläraren och kom överens om det. Klump i magen har jag redan nu, men det är lika bra att försöka få det ur vägen. Ur systemet. Fan fan fan... Så jäkla oproffsigt av mej. Vad är jag bra på nu?

----