emmaskons

en kurator som tillsammans med mej gjort upp ett schema över min vardag. en kurator som hjälper mej att komma på fötter. en kurator som mycket väl tror att jag skulle kunna bli sjukskriven. en kurator som är bra och förstående, och som jag känner förtroende för.

jag ska gå två halvtimmespromenader om dagen nu, och äta på bestämda tider, sova på bestämda tider, se på teve begränsat antal minuter, likaså datorn är begränsad. jag tror att det blir bra.

när övriga livet går på rutin igen, kan jag koncentrera mej på att hitta mej själv, hitta någon slags känsla av först sorg, sen ilska, sen kreativitet och hopp.
Som det är nu går otroligt mycket tid bara förbi, timmar sega som klister försvinner ner i det stora tomma, liksom dagar, ibland känns det som veckor också bara försvinner. När jag pratar med människor som lever "vanliga" liv, så utbrister de - åh, tänk om jag hade lika mycket tid som du...! men kom och ta den då! jag vill inte ha en massa tid som jag inte vet vad jag ska göra med! Som jag bara slösar bort, som jag bara låter gå och försvinna medan jag sitter och försöker få Spindelharpan/MS röj/Hjärter att gå ut.

Jag skulle älska ett 8-16 jobb, fasta rutiner, tydliga tider, regler, något att göra på dagarna. Så att jag kunde uppskatta lediga kvällar, lediga dagar...*suckar*