Är ett lejon så här?
LEO -The Lion
Great talker.
Attractive and passionate.
Laid back.
Usually happy, but when unhappy tend to be grouchy and childish.
A leo´s problem becomes everyone´s problem.
Most Leos are very predictable and tend to be monotonous.
Knows how to have fun.
Is really good at almost anything.
Great kisser.
Very predictable.
Outgoing.
Down to earth.
Addictive.
Attractive.
Loud.
Loves being in long relationships.
Talkative.
Not one to mess with.
Rare to find.
Good when found.
Great talker.
Attractive and passionate.
Laid back.
Usually happy, but when unhappy tend to be grouchy and childish.
A leo´s problem becomes everyone´s problem.
Most Leos are very predictable and tend to be monotonous.
Knows how to have fun.
Is really good at almost anything.
Great kisser.
Very predictable.
Outgoing.
Down to earth.
Addictive.
Attractive.
Loud.
Loves being in long relationships.
Talkative.
Not one to mess with.
Rare to find.
Good when found.
Inför Kroatienresan
jag håller på och packar idag.
som vanligt ute i näst sista sekund.
det finns ju ingen möjlighet nu att skaffa det som man kanske eventuellt kommer på att man borde haft med sej.
det är bara att göra det bästa av situationen. kanske är det det som jag gillar.
igår kväll skrev jag ner några ord om min egen begravning, ifall att. jag har nog börjat bli lite nervös inför flygresorna och vistelsen i utlandet. det är ju min första resa!
försökte välja musik till exempel, satt och lyssnade igenom vissa låtar på datorn och tänkte efter ifall de skulle passa på en begravning. och hur väljer man? sorgsna låtar eller hoppfulla tröstande låtar? personliga låtar eller låtar som rent textmässigt skulle funka på en begravning?
Ska man få folk att gråta lite extra för att texterna är så grymt fina, det känns lite grymt... bättre att satsa på det någorlunda tröstande.
När man börjar tänka på det här viset, vilka skulle komma, och vilka skulle bli allra mest ledsna, förutom familjen och släkten? Vilka oväntade människor skulle ha dykt upp i kyrkan, vilka som jag idag inte vet om, skulle sakna och gråta över mej? Eller tvärtom, vilka som jag tror skulle bli ledsna skulle reagera helt tvärtom?
Emmylou Harris- This sweet old world
Anna Ternheims cover- When tomorrow comes
Nina Ramsby/Martin Hederos- I sin storhet
Dan Viktor- Jag vill tro på våran värld
Tomas Andersson Wij- En värld som förtjänar dig
som vanligt ute i näst sista sekund.
det finns ju ingen möjlighet nu att skaffa det som man kanske eventuellt kommer på att man borde haft med sej.
det är bara att göra det bästa av situationen. kanske är det det som jag gillar.
igår kväll skrev jag ner några ord om min egen begravning, ifall att. jag har nog börjat bli lite nervös inför flygresorna och vistelsen i utlandet. det är ju min första resa!
försökte välja musik till exempel, satt och lyssnade igenom vissa låtar på datorn och tänkte efter ifall de skulle passa på en begravning. och hur väljer man? sorgsna låtar eller hoppfulla tröstande låtar? personliga låtar eller låtar som rent textmässigt skulle funka på en begravning?
Ska man få folk att gråta lite extra för att texterna är så grymt fina, det känns lite grymt... bättre att satsa på det någorlunda tröstande.
När man börjar tänka på det här viset, vilka skulle komma, och vilka skulle bli allra mest ledsna, förutom familjen och släkten? Vilka oväntade människor skulle ha dykt upp i kyrkan, vilka som jag idag inte vet om, skulle sakna och gråta över mej? Eller tvärtom, vilka som jag tror skulle bli ledsna skulle reagera helt tvärtom?
Emmylou Harris- This sweet old world
Anna Ternheims cover- When tomorrow comes
Nina Ramsby/Martin Hederos- I sin storhet
Dan Viktor- Jag vill tro på våran värld
Tomas Andersson Wij- En värld som förtjänar dig
Barnbarnbarnbarnbarn
Hela natten inatt känns det som om jag drömde om barn, om förlossning, om fostervatten, krystvärkar och..barn.
Vaknade och drömmen kändes så verklig att jag kände på magen för att se om den fortfarande var så stor som den varit i drömmen..(eh jag vet konstigt att ha stor mage utan barn i den men det var ju en dröm!) men magen var precis som vanligt. Det var som om jag saknade barnen jag fött i drömmarna, jag tror att jag hann med två förlossningar på en natt.
Betyder det att jag kommer att få två barn? Jösses vad jag längtar efter dem just nu i så fall!
När jag spådde mej för några år sedan sa kvinnan att hon såg att jag skulle få en dotter, att hon redan hade valt ut mej att bli hennes mamma. Kanske har flickan fått sällskap av ett syskon till där i de ofödda barnens tillhåll?
Jag känner att min biologiska klocka skenar iväg med mej, trots att jag är så fruktansvärt långt ifrån att skaffa barn. Det är dags... jag borde ha ett tryggt och stabilt förhållande med någon som jag ska leva tillsammans med för resten av livet, inte strula runt och vara singel. Been there, done that.
Jag vet att jag ska försöka leva i nuet, men den här dagen har känts helt konstig...kan inte låta bli att längta. Jag var mamma på riktigt inatt, inte plastmamma, inte barnvakt, jag var MAMMA, och det var en underbar upplevelse. Mera sånt! :-)
Vaknade och drömmen kändes så verklig att jag kände på magen för att se om den fortfarande var så stor som den varit i drömmen..(eh jag vet konstigt att ha stor mage utan barn i den men det var ju en dröm!) men magen var precis som vanligt. Det var som om jag saknade barnen jag fött i drömmarna, jag tror att jag hann med två förlossningar på en natt.
Betyder det att jag kommer att få två barn? Jösses vad jag längtar efter dem just nu i så fall!
När jag spådde mej för några år sedan sa kvinnan att hon såg att jag skulle få en dotter, att hon redan hade valt ut mej att bli hennes mamma. Kanske har flickan fått sällskap av ett syskon till där i de ofödda barnens tillhåll?
Jag känner att min biologiska klocka skenar iväg med mej, trots att jag är så fruktansvärt långt ifrån att skaffa barn. Det är dags... jag borde ha ett tryggt och stabilt förhållande med någon som jag ska leva tillsammans med för resten av livet, inte strula runt och vara singel. Been there, done that.
Jag vet att jag ska försöka leva i nuet, men den här dagen har känts helt konstig...kan inte låta bli att längta. Jag var mamma på riktigt inatt, inte plastmamma, inte barnvakt, jag var MAMMA, och det var en underbar upplevelse. Mera sånt! :-)
kär i kärleken?
Vilken klassiker det skulle vara.
Kanske skulle försöka göra om det till att vara kär i mej själv istället? Lära mej att njuta av mitt eget sällskap, tycka att jag är världens finaste människa och beundra min egen kropp i spegeln t.ex. Älska sej själv...
som Åsa sa: då har jag alltid älsklingen med mej...
Igår när jag åkte hem från Falun efter en heldag först med pappa och Lotta och sen med kusin Anders och Evelina, sken solen trots att klockan var närmare åtta på kvällen, vinden var ljum, ljuset behagligt, allting så där ljuvligt grönt utanför bilfönstret.
Ett pirr!
Och sen ett till!
Det kändes som kärlekspirr och det kom igenom min kropp.
Varifrån? På grund av vem? Spelar det någon roll?
Mina tankar gick direkt till Storvik, till Daniel och min gamla välbekanta längtan. Men är den sann? Eller är det så att jag bara är just det..... kär i kärleken? Och spelar det någon roll?
Jag tänker bara njuta av pirret så länge det varar.
Kanske skulle försöka göra om det till att vara kär i mej själv istället? Lära mej att njuta av mitt eget sällskap, tycka att jag är världens finaste människa och beundra min egen kropp i spegeln t.ex. Älska sej själv...
som Åsa sa: då har jag alltid älsklingen med mej...
Igår när jag åkte hem från Falun efter en heldag först med pappa och Lotta och sen med kusin Anders och Evelina, sken solen trots att klockan var närmare åtta på kvällen, vinden var ljum, ljuset behagligt, allting så där ljuvligt grönt utanför bilfönstret.
Ett pirr!
Och sen ett till!
Det kändes som kärlekspirr och det kom igenom min kropp.
Varifrån? På grund av vem? Spelar det någon roll?
Mina tankar gick direkt till Storvik, till Daniel och min gamla välbekanta längtan. Men är den sann? Eller är det så att jag bara är just det..... kär i kärleken? Och spelar det någon roll?
Jag tänker bara njuta av pirret så länge det varar.
Något som maler
och ibland nyper
trycker på, stör.
en känsla av overklighet som inte är ovanlig i mitt liv numera.
en känsla av att världen och livet väntar på mej någon annan stans.
jag skulle så gärna vilja vara redo att älska och hitta kärleken igen
men det är långt dit, det är en avgrund mellan mej och lyckan
och kanske vill jag att det ska fortsätta vara långt tills jag är redo för kärlek igen
för hur skulle jag våga öppna mej igen?
jag är bränd, rädd och osäker. vet i sjutton hur jag ska kunna tro på någon som säger att den tycker om mej, och hur jag ska kunna tro att det den gången skulle kunna hålla bättre än vad det gjort hittills med kärleksförsöken.
jag är rädd för att ställas inför möjligheten att kunna älska igen, rädd att bli sviken igen.
då är det bättre att flirta med smågrabbarna som det i alla fall aldrig kan bli något seriöst med, då håller jag mej på den säkra sidan av livet. typ.
jag låg inatt/ morse hemma hos nån som dög att dela säng med, och han låg och tittade på min kropp...drog med försiktiga fingrar längs midjan, kysste huden så försiktigt. tyckte om vad han såg. jag njöt förstås, men ändå kunde jag inte riktigt ta in hans ord. Som om de inte riktigt räknades. Som om ingens ord riktigt räknas förutom de som jag tänker på och saknar så hjärtat värker. Det går inte att laga ett trasigt hjärta med andra människors närhet. Jag längtar efter Daniel så det känns som om jag skulle bli tokig. Och ändå vet jag ingenting om hur hans liv ser ut nu, vad han tänker kring mej och oss, ingenting.
Tänk om det skulle kunna bli vi igen, skulle det funka? Skulle det kännas som om jag var tillbaka i verkligheten då?Jag blir tokig på den här bubblan, där alla andras liv fortsätter och utvecklas. Barn blir gjorda, sambos blir till, prylar köps, resor planeras och hus köps och renoveras, relationer utvecklas och invecklas...allt medan jag står och stampar på samma punkt hela tiden. Gud vilken tråkig människa jag måste vara!
trycker på, stör.
en känsla av overklighet som inte är ovanlig i mitt liv numera.
en känsla av att världen och livet väntar på mej någon annan stans.
jag skulle så gärna vilja vara redo att älska och hitta kärleken igen
men det är långt dit, det är en avgrund mellan mej och lyckan
och kanske vill jag att det ska fortsätta vara långt tills jag är redo för kärlek igen
för hur skulle jag våga öppna mej igen?
jag är bränd, rädd och osäker. vet i sjutton hur jag ska kunna tro på någon som säger att den tycker om mej, och hur jag ska kunna tro att det den gången skulle kunna hålla bättre än vad det gjort hittills med kärleksförsöken.
jag är rädd för att ställas inför möjligheten att kunna älska igen, rädd att bli sviken igen.
då är det bättre att flirta med smågrabbarna som det i alla fall aldrig kan bli något seriöst med, då håller jag mej på den säkra sidan av livet. typ.
jag låg inatt/ morse hemma hos nån som dög att dela säng med, och han låg och tittade på min kropp...drog med försiktiga fingrar längs midjan, kysste huden så försiktigt. tyckte om vad han såg. jag njöt förstås, men ändå kunde jag inte riktigt ta in hans ord. Som om de inte riktigt räknades. Som om ingens ord riktigt räknas förutom de som jag tänker på och saknar så hjärtat värker. Det går inte att laga ett trasigt hjärta med andra människors närhet. Jag längtar efter Daniel så det känns som om jag skulle bli tokig. Och ändå vet jag ingenting om hur hans liv ser ut nu, vad han tänker kring mej och oss, ingenting.
Tänk om det skulle kunna bli vi igen, skulle det funka? Skulle det kännas som om jag var tillbaka i verkligheten då?Jag blir tokig på den här bubblan, där alla andras liv fortsätter och utvecklas. Barn blir gjorda, sambos blir till, prylar köps, resor planeras och hus köps och renoveras, relationer utvecklas och invecklas...allt medan jag står och stampar på samma punkt hela tiden. Gud vilken tråkig människa jag måste vara!