emmaskons

Vi upplevde en underbar dag på stranden till en sjö som låg bortanför Nisshyttan. Från 14-19 låg vi och solade, badade, utforskade bra dykstenar, ställen att gå i på, hällar att sola på... Hunden var också med, och stortrivdes där i det fria där hon kunde göra egna strövtåg runt i naturen för att återvända till oss emellanåt. Det var en härlig dag!

Varmt! Underbara sommarvärme som äntligen kommit!
Lugnt! Ett skönt lugn vilade över platsen där vi ensamma kunde husera.
Vackert! Skogen runtom sjön utgjorde en vacker inramning, speglade sej i det spegelblanka vattnet, blå himmel ovanför, med endast enstaka vita ulliga moln som seglade.
Svalkande! För trots att vattnet var varmt, det gick lätt att komma i, så var det ändå svalkande att ta sej ett dopp när kroppen kändes alltför het.

Enda negativa var väl kanske bromsarna och alla andra flygfän som höll sej runt oss hela tiden och stack och irriterade. Annars var det en underbart skön dag på en underbart skön plats!

När barnen kom stod jag uppe på toaletten och grät, gömde mej för dem, tittade i smyg på dem när de kom springandes från bilen och rakt in i mammas utsträckta, proffsiga armar. Tårarna strilade på kinderna, jaså nu är de här...Hade tänkt att stå där ett tag och bara titta på dem, vänja mej vid att se deras ansikten, höra deras röster, dova genom väggarna.

Men de rusade strax från mammas famn, in i huset, uppför trappan, jag sköljde ansiktet rekordsnabbt och så stod barnen där, anfådda längst upp i trappan och när de såg mej rusade de fram till mej också och jag fick tre underbara kramar av tre underbara ungar.

Det fanns ingen ilska, besvikelse, ledsamhet eller glömska i deras ögon, det var som om vi blev fångade av en enorm tidsbubbla och vi aldrig hade varit ifrån varann alls, inte sen jag en gång blev en del av deras liv. Sedan fortsatte hela helgen i denna bubbla, det kändes aldrig riktigt verkligt, det kändes aldrig på riktigt, jag kunde aldrig ta in upplevelsen helt.

På fredagskvällen när vi skulle sova, och jag läst tre sagor för dem, låg vi på de stora madrasserna på golvet, loja och trötta, och precis som förr fick jag sjunga för dem, och klia dem på ryggen i tur och ordning.

"Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu, att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du. Du passar in i själva skapelsen, det finns en uppgift just för dej, mej du är fri att göra vad du vill med den, säga ja eller nej. Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu, att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du. Det finns alltför många som vill tala om, att du bör vara si och så, men gud fader själv han accepterar dej ändå, och det kan du lita på."

När vi skulle åka på utflykt var det samma sak: de ville åka med mej i min gamla vanliga blåa bil, och vi skulle lyssna på den gamla vanliga skivan (en skiva som jag brände förra våren och som var med på alla utflykter, skjutsningar och hämtningar den våren och sommaren), vi hade allsång till Troll- Jimmy Dean och Björn Rosenström- Het. Visst, det var ju otroligt mysigt att få återuppleva gamla minnen ihop med barnen, men ändå.... Det var också smärtsamt. Det handlade hela tiden om ett liv jag inte längre lever, ett liv jag inte längre FÅR leva eftersom jag blev dumpad av deras pappa, ett liv som jag inte frivilligt lämnade och som jag saknat något fruktansvärt. Att sen få en glimt av det livet på ett sånt här sätt, bara en helg, och sen ska mitt liv fortsätta som det gjorde innan den helgen.... Det är näst intill tortyr...

En härlig tortyr visserligen, för det var underbart att känna deras omedelbara kärlek igen, hur de sökte sej till mej, ville sitta knä, ville brottas, ville höra sagorna, ville bada och busa och hålla handen. Och jag sökte mej nog till dem, njöt av att vila handen i barnens nackar igen, njöt av att prutta barnmagar, njöt av att bada och stoja i vattnet med dem, och sedan på kvällen se dem när de sover så oskuldsfulla och rena som bara barn kan vara. Vi gick på skattjakt och hittade en massa skrotgrejer, rostiga, trasiga, men värdefulla i ett barns ögon. Vi såg strutsar och grisar, får och getter.

Jag tror att de hade en jättefin helg här, och jag är trots allt väldigt glad att de kom hit och hälsade på. Nu har jag en sak jag kan stryka från "att-göra-listan". Det kvarstår dock att möta deras far.