Det är egentligen inte klokt..
Hur mycket tid som bara går förbi en, utan att man reflekterar över vad man gör, och framför allt "varför". Jag och "den som inte får nämnas här" var ute på romantiskheter i helgen. Sov på hotell. Ja, det var faktiskt det vi framför allt gjorde. Sov. Ärligt.
Småbarnsföräldrar funkar sannerligen på ett säreget sätt. När andra unga par skulle fira att de var alldeles ensamma på ett hotellrum skulle de säkerligen inte välja att sova bort 4-5 timmar bara genom att däcka rakt upp och ner ovanpå täckena med kläderna på. Men nu är det det som är lyxen, möjligheten att sova mitt på dan, att sova och sova, vakna upp, gosa lite, och så somna om eftersom det inte finns några som helst krav på en.
Sen gick vi i alla fall ut och åt. Satte på oss finkläder och åt finmat och betedde oss som kära människor ska göra. Höll hand och log mot varann över värmeljusen på bordet.
Jag behövde verkligen den här helgen, för att känna att jag inte bara är en PLASTmorsa, en uppasserska, en matlagerska, en hushållerska, en barnvakt och en arbetspartner. Jag behövde få hela uppmärksamheten riktad mot mej, och vår relation, behövde få uppmärksamhet för min kvinnlighet, min personlighet, istället för vad jag gör. Jag behövde den här helgens ego-tripp. Det var väl värt priset.
Det är svårt att bryta mönster, det är svårt att komma ifrån invanda rutiner.
- vad ska vi äta ikväll då?
- jag vet inte.
- - - -
- - - -
- men vad tyckte du att vi ska äta då?
- jag vet inte.
- - - -
- - - -
- vad tycker du om kyckling då?
- Mmm...
- Eller tacos?
- Mm.. det blir nog bra.
- - - -
- - - -
- Vi ska väl in i stan då...
- Mm...vi behöver stanna på macken, jag ska köpa olja till bilen
- Ja och så behöver vi ju köpa mat om vi nu ska äta tacos??
- Mmm...
- - - -
- - - -
- (bär in matkassarna, efter att ha ansvarat för att maten blev inhandlad medan nån annan gick och tittade på helt andra hyllor i affären)
- vad ska du göra nu då?
- jag skulle verkligen behöva sätta mej och plugga...
- okej, då kan jag sätta mej på toa då en stund...
- ( plockar upp maten och sätter mej sedan vid datorn)
- är det okej om jag sitter här bredvid och spelar?
- ...fast jag måste verkligen plugga nu...
- vad är det för hysterisk musik du har på?
- nä men jag åker till skolan tidigt imorrn och sätter mej och pluggar där, jag kan inte koncentrera mej.
- okej.
- jag går ner och börjar med maten.
- Mmm... jag kommer snart...
- - - -
- - - -
Är detta att vara kvinna? Är detta att bara acceptera? Är det mitt eget fel att vi har hamnat i de här mönstren? Hur bryter man dem?
Hur hindrar man sej själv från att sjunka ner i tevesoffan varje kväll kl 19:30 när barnen har lagts och somnat? Hur klarar man sej från den där dragningen till mjuk hud, varm andedräkt. "nån annan" finns ju där i soffan, hur kan jag då inte vilja dit, efter en heldag full av sjå och spring och snack om tvätt och mat och andra praktiska saker. Det är ju nu vår tid tillsammans börjar! Efter 19:30 varje kväll har vi en stund för oss själva.
fast, egentligen borde jag väl sätta mej med läxorna då, och inte alls njuta av att äntligen vara fri från dagens sysslor...
- Askungen! Askungen...!
Småbarnsföräldrar funkar sannerligen på ett säreget sätt. När andra unga par skulle fira att de var alldeles ensamma på ett hotellrum skulle de säkerligen inte välja att sova bort 4-5 timmar bara genom att däcka rakt upp och ner ovanpå täckena med kläderna på. Men nu är det det som är lyxen, möjligheten att sova mitt på dan, att sova och sova, vakna upp, gosa lite, och så somna om eftersom det inte finns några som helst krav på en.
Sen gick vi i alla fall ut och åt. Satte på oss finkläder och åt finmat och betedde oss som kära människor ska göra. Höll hand och log mot varann över värmeljusen på bordet.
Jag behövde verkligen den här helgen, för att känna att jag inte bara är en PLASTmorsa, en uppasserska, en matlagerska, en hushållerska, en barnvakt och en arbetspartner. Jag behövde få hela uppmärksamheten riktad mot mej, och vår relation, behövde få uppmärksamhet för min kvinnlighet, min personlighet, istället för vad jag gör. Jag behövde den här helgens ego-tripp. Det var väl värt priset.
Det är svårt att bryta mönster, det är svårt att komma ifrån invanda rutiner.
- vad ska vi äta ikväll då?
- jag vet inte.
- - - -
- - - -
- men vad tyckte du att vi ska äta då?
- jag vet inte.
- - - -
- - - -
- vad tycker du om kyckling då?
- Mmm...
- Eller tacos?
- Mm.. det blir nog bra.
- - - -
- - - -
- Vi ska väl in i stan då...
- Mm...vi behöver stanna på macken, jag ska köpa olja till bilen
- Ja och så behöver vi ju köpa mat om vi nu ska äta tacos??
- Mmm...
- - - -
- - - -
- (bär in matkassarna, efter att ha ansvarat för att maten blev inhandlad medan nån annan gick och tittade på helt andra hyllor i affären)
- vad ska du göra nu då?
- jag skulle verkligen behöva sätta mej och plugga...
- okej, då kan jag sätta mej på toa då en stund...
- ( plockar upp maten och sätter mej sedan vid datorn)
- är det okej om jag sitter här bredvid och spelar?
- ...fast jag måste verkligen plugga nu...
- vad är det för hysterisk musik du har på?
- nä men jag åker till skolan tidigt imorrn och sätter mej och pluggar där, jag kan inte koncentrera mej.
- okej.
- jag går ner och börjar med maten.
- Mmm... jag kommer snart...
- - - -
- - - -
Är detta att vara kvinna? Är detta att bara acceptera? Är det mitt eget fel att vi har hamnat i de här mönstren? Hur bryter man dem?
Hur hindrar man sej själv från att sjunka ner i tevesoffan varje kväll kl 19:30 när barnen har lagts och somnat? Hur klarar man sej från den där dragningen till mjuk hud, varm andedräkt. "nån annan" finns ju där i soffan, hur kan jag då inte vilja dit, efter en heldag full av sjå och spring och snack om tvätt och mat och andra praktiska saker. Det är ju nu vår tid tillsammans börjar! Efter 19:30 varje kväll har vi en stund för oss själva.
fast, egentligen borde jag väl sätta mej med läxorna då, och inte alls njuta av att äntligen vara fri från dagens sysslor...
- Askungen! Askungen...!
Kommentarer
Trackback