Hur kan nåt så stort förvandlas..?
Hur kan man tappa lusten att andas?
Jag blundar och håller andan lite till,
Hjärtat stannar,
Fan vad ska jag ta mej till?
Märkligt att en sån smörsångare som Martin Stenmarck kan skriva såna starka rader. Men det är kanske inte han som skriver texterna han sjunger...?
Jag är hemkommen från Göteborg. Vilken trevlig stad det är, känner mej fortfarande lite kär när jag kommer hem därifrån. Var så skönt att bara vandra runt runt i stan med Karin och prata och upptäcka, orientera sej och lära känna. Var också på säsongsavslutningen på Liseberg, helt otroligt kul! :-) Åkte Rainbow och kände hur det riktigt hisnade i magen... Hur kunde jag vara så dum att säga att den "såg lite simpel ut" innan jag åkt!
Vi såg också Göta Lejons ungdomsorkester, och det gick inte att sluta le när de yngre pojkarna med sina...cymbaler eller vad det heter, ställde sej så att trumslagarpojkarna kunde slå på deras cymbaler. Så sött! Sedan var det fyrverkerier och som avslutning marcherade orkestern ut och vi följde efter, glatt dansande en trång höstsamba genom hela parken och ut på gatan, ett maffigt sätt att tömma en hel nöjespark! :-)
På lördagen var jag och J&J på bio, och såg Du levande, en otroligt bra film av Roy Andersson, den borde alla se, en sån skön blandning av tragik och komik, så träffsäker och snyggt filmad.
I måndags sade jag farväl till Göteborg och begav mej till Stockholm. Jag hade varit där på fredagen också, och fikat med Hanna i mitt glapp mellan två bussar på nervägen. Väldigt kul att träffas, det blir så sällan nu för tiden, men det funkar fortfarande, vi har lätt att hitta tillbaka till vårt.
På måndan skulle Stockholm innebära middag med min kusin Maria (på Chutney, vilket skönt ställe) och Gålöcafé 20+. Det var oerhört skönt att vara tillbaka bland ungdomarna och ledarna igen, det var nästan ett år sen sist!
När jag bodde uppe hos Roger gick det inte att kombinera livet däruppe med livet i Stockholm på samma sätt som det går nu när jag bor i Gävle igen, och jag är verkligen glad att jag kan vara med igen! Märkte hur mycket jag hade saknat det! Vi hade lägerbål, grillade korv på grill utanför kyrkan, satte bänkar i en ring och sjöng hurtiga sånger bland höstlöv och mörker. Det var riktigt lyckat, och väldigt omtyckt.
Efter caféet gick jag och drack öl med Martin och Sandra, vilket också var otroligt skoj, fattar inte hur jag kunde välja bort så många människor för en enda människas skull... det är fan inte klokt. Vilken makt kärleken har över en. Nu ska jag aldrig låta en karl komma emellan mej och Gålö, banne mej :-) Slutar jag att vara ledare där, ska det vara av en bättre anledning än att man har en svartsjuk karl där hemma.
Pratade med Roger i telefon igår, det var första gången på några veckor, och det kändes väldigt märkligt. Som om han är från en annan planet, ett annat liv, så oändligt långt borta från mej och mitt. Som om jag inte känner honom längre, och inte vet vem han är. En främling som råkar ha en massa grejer som är mina i sitt hus... och barnböcker som jag lånat på bibblan i Ljusdal och som aldrig blivit tillbakalämnade.
Ibland känner jag mej skyldig. Barnen kommer att få det mycket sämre nu när jag inte är där. Det kommer inte att finnas någon som lånar böcker, läser för dem, som kommer ihåg att köpa frukt och märka kläder. Det är de som blir drabbade när Roger kastar bort mej. Men det ÄR inget jag kan råda över, och det dåliga samvetet får jag lov att kasta av mej.
Nu ska jag åka och storhandla på ICA Maxi med Åsa. Tjolahopp!