06:10

Solsken in på en uppblåsbar säng i en kvalmig lägenhet. En rufsig Emma, en varm kropp.
Solsken in på en vaken man. Ett möte, med innerlighet som så länge saknats.

Ett täcke ut på en ranglig byggnadsställning. 06:10 på morgonen och solen värmer redan.
Två människor som långsamt låter sej vaknas och sövas på samma gång, med ryggarna mot tegelplattor och fötterna dinglande över kanten. Två våningar upp. Sådär lite "wild and crazy"... Så där som man kan njuta av länge efteråt.
Klättra ut genom ett fönster. Njuta av varm morgonsol. Lära känna en ny människa så där lugnt och försiktigt.
Och ändå. Det går inte, finns ingen fortsättning. Det är bara här och nu och båda vet det. Men det hindrar inget. Solen tillåter det loja, det morgontrötta, det bakfulla att ta plats. Det nyfikna.

Solsken rakt på ett par ihopkrupet på en byggnadsställning. Ibland står tiden stilla. Ibland går det att njuta av något flyktigt och det flyktiga kan kännas som en evighet när man verkligen längtat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback