nåt slags förakt
mot människor som inte vidgar sina vyer, som inte ser bortom sitt eget, som inte tänker till.
förakt mot människor som lever sina små små trånga liv...
jag lever! jag utvecklas! jag njuter av mitt liv! :-)
jag äter god libanesisk mat i gott sällskap, jag bjuder kongoleser på lunch, jag går på afrikansk dans utan att ha någon med mej som sällskap. jag är ensam i många av mina projekt, och stark! Starkare än på länge.
ikväll tror jag faktiskt att jag ska tacka gud för att han vakat över mej och gjort så att jag kan få leva så här skönt som jag gör. Tack!
kanske är det den dära karman som vänt nu och som ger mej en chans att leva livet fullt ut. Gissa om jag ska ta den!
Jag älskar att leva! :-)
Nu ska jag gå över till grannarna, spela tevespel, skratta magen till kramp, och sedan somna med en skön kropp alldeles intill min. Aj lööööv it.
Huvudet snurrar
fick ett samtal idag från en kvinnlig advokat som undrade om jag kunde tänka mej att vittna i en rättegång.
jag tackade ja, men nu några timmar senare snurrar allt bara runt runt runt.
måste skriva upp en slags plus/minus-lista för att klarna tankarna. hur sjutton kunde jag bli insyltad i det här igen, nu när jag är så långt bort från allt det där?
måste lära mej att tänka efter före och be om betänketid.
snacka om svårt att sova nu....:-s
Bästa låtlistan
Beyonce- Crazy in love
Oh Laura (the attic mix) - Release me
De lyckliga kompisarna- Vem behöver nån som behöver nån
to be continued...:-)
nu ska jag på yoga!
Hur kan nåt så stort förvandlas..?
Hur kan man tappa lusten att andas?
Jag blundar och håller andan lite till,
Hjärtat stannar,
Fan vad ska jag ta mej till?
Märkligt att en sån smörsångare som Martin Stenmarck kan skriva såna starka rader. Men det är kanske inte han som skriver texterna han sjunger...?
Jag är hemkommen från Göteborg. Vilken trevlig stad det är, känner mej fortfarande lite kär när jag kommer hem därifrån. Var så skönt att bara vandra runt runt i stan med Karin och prata och upptäcka, orientera sej och lära känna. Var också på säsongsavslutningen på Liseberg, helt otroligt kul! :-) Åkte Rainbow och kände hur det riktigt hisnade i magen... Hur kunde jag vara så dum att säga att den "såg lite simpel ut" innan jag åkt!
Vi såg också Göta Lejons ungdomsorkester, och det gick inte att sluta le när de yngre pojkarna med sina...cymbaler eller vad det heter, ställde sej så att trumslagarpojkarna kunde slå på deras cymbaler. Så sött! Sedan var det fyrverkerier och som avslutning marcherade orkestern ut och vi följde efter, glatt dansande en trång höstsamba genom hela parken och ut på gatan, ett maffigt sätt att tömma en hel nöjespark! :-)
På lördagen var jag och J&J på bio, och såg Du levande, en otroligt bra film av Roy Andersson, den borde alla se, en sån skön blandning av tragik och komik, så träffsäker och snyggt filmad.
I måndags sade jag farväl till Göteborg och begav mej till Stockholm. Jag hade varit där på fredagen också, och fikat med Hanna i mitt glapp mellan två bussar på nervägen. Väldigt kul att träffas, det blir så sällan nu för tiden, men det funkar fortfarande, vi har lätt att hitta tillbaka till vårt.
På måndan skulle Stockholm innebära middag med min kusin Maria (på Chutney, vilket skönt ställe) och Gålöcafé 20+. Det var oerhört skönt att vara tillbaka bland ungdomarna och ledarna igen, det var nästan ett år sen sist!
När jag bodde uppe hos Roger gick det inte att kombinera livet däruppe med livet i Stockholm på samma sätt som det går nu när jag bor i Gävle igen, och jag är verkligen glad att jag kan vara med igen! Märkte hur mycket jag hade saknat det! Vi hade lägerbål, grillade korv på grill utanför kyrkan, satte bänkar i en ring och sjöng hurtiga sånger bland höstlöv och mörker. Det var riktigt lyckat, och väldigt omtyckt.
Efter caféet gick jag och drack öl med Martin och Sandra, vilket också var otroligt skoj, fattar inte hur jag kunde välja bort så många människor för en enda människas skull... det är fan inte klokt. Vilken makt kärleken har över en. Nu ska jag aldrig låta en karl komma emellan mej och Gålö, banne mej :-) Slutar jag att vara ledare där, ska det vara av en bättre anledning än att man har en svartsjuk karl där hemma.
Pratade med Roger i telefon igår, det var första gången på några veckor, och det kändes väldigt märkligt. Som om han är från en annan planet, ett annat liv, så oändligt långt borta från mej och mitt. Som om jag inte känner honom längre, och inte vet vem han är. En främling som råkar ha en massa grejer som är mina i sitt hus... och barnböcker som jag lånat på bibblan i Ljusdal och som aldrig blivit tillbakalämnade.
Ibland känner jag mej skyldig. Barnen kommer att få det mycket sämre nu när jag inte är där. Det kommer inte att finnas någon som lånar böcker, läser för dem, som kommer ihåg att köpa frukt och märka kläder. Det är de som blir drabbade när Roger kastar bort mej. Men det ÄR inget jag kan råda över, och det dåliga samvetet får jag lov att kasta av mej.
Nu ska jag åka och storhandla på ICA Maxi med Åsa. Tjolahopp!
Känner mej mer på topp än på länge! Göteborgsresan står för dörren, livets dörr är vidöppen, jag kommer att överleva och må toppen alldeles inom kort. :-)
"aldrig tappa respekten till mej själv"
åkte till falun och var desperat efter någon som kunde bekräfta mej och min kropp. agerade som en alkoholist utan sprit eller narkoman utan knark. emma utan sex. same shit..?
som tur var nappade ingen och jag kunde återvända hem med hedern i behåll.
idag har jag istället chattat på www.porrigt.se och hittade där en förtjuuusande liten varelse, en kille från Lund som jag sedan pratade resten av dagen med... en kille med fötterna på jorden, en sjuksyrra, en retrofascinerad, en gammal volvo-längtare, en som vill fråga chans på mej för att jag beskriver mej själv som "etno". En kille att snacka med. snacka snacka snacka. lära känna och tycka om, och respektera och intressera sej för. Äntligen.
vi har bestämt nätträff ikväll klockan nio, och vet du? jag längtar trots att jag inte vet speciellt mycket om honom alls förutom det jag nyss skrev... :-)
Jag ska inte inleda något förhållande, jag ska inte ha sex, jag ska bara mysa på behörigt avstånd (förutom att det sker via internet är det dessutom en massa skyddande mil emellan ju!)... ja jag njuter av rappa och kluriga meningsbyten, av samtal kring livet, drömmar och relationer. Som sagt: äntligen.
Nu ska jag dra på mej mössan (duscha kan jag göra någon annan dag) och gå ut till min skrothög till bil, P kommer snart och hämtar mej och bilen för att sedan byta vattenpump åt mej och fixa i ordning bilen så att den pallar besiktningen på onsdag. Ännu en gång: Äntligen.
Gud välsigne internet och alla dess kommunikativa möjligheter.
karma...
allt skit som jag har samlat på mej genom åren, alla svek jag har gjort, alla lögner jag har farit med, alla som jag sårat... allt det har kanske samlats på hög för att komma tillbaka "times three" som det heter i Den Onda Cirkeln, häxfilmen från 90-talet. minns ni den?
förlåt för alla gånger jag gjort dumma och dåliga saker.
förlåt för alla gånger jag sagt saker som inte varit sanna
förlåt för alla gånger jag svikit löften, avslöjat hemligheter
förlåt för alla gånger jag varit alltför stolt och inte vågat be om ursäkt
förlåt......ja för allt som inte har varit bra.
förlåt mej själv för alla gånger jag varit dum mot mej själv, alla gånger jag svikit mina egna löften, för alla gånger jag utsatt min egen kropp för dåliga saker. (och då menar jag inte snus, cigg eller alkohol utan mer dåliga relationer, dåligt sex osv)
Om det här är min rening, och om jag kommer ut ur den här krisen levande (det är väl klart att jag gör det) så är det väl på tiden att jag reder ut alla mina gamla misstag och ber om förlåtelse för mina synder. En gång för alla.
Och hädan efter ska jag vara sann mot mej själv, älska mej själv, Respektera mej själv och ta hand om mej själv, så att jag kan göra likadant mot mina medmänniskor. Älska din nästa såsom du älskar dej själv. De orden är inte mycket värt om man inte tycker att en själv är värd att älska.
Men han ska inte få knäcka mej, han ska inte sänka mej!
Jag ska komma ut ur det här med högburet huvud, precis som S precis sa, och jag kommer att få ett bättre liv än han någonsin kommer i närheten av! jag kommer att vara lycklig, trygg, självsäker och full av kärlek, jag kommer att vara ömsint och ödmjuk men ändå aldrig någonsin tappa bort respekten för mej själv och min kropp.
Gråt
Ju närmare stationen tåget kom desto svårare blev det att andas. Det spände i bröstet, andetagen blev korta och ansträngda. Hjärtat bultade som om jag sprungit en mil och det kändes som om jag darrade.
Klev ut ur tåget, såg mej oroligt omkring, trots att jag visste att han var på jobbet. tänk om han fanns där någonstans...
och så minnesflashar från de allra första gångerna jag klev av tåget där uppe. hur bilen stod där och väntade, hur han och barnen vinkade och hur hans hand kärleksfullt kramade min hela vägen ut till huset. hur vi log, de där fåniga nykära leendena som nu känns så förtvivlat långt borta.
gick till ica med tårarna brännande bakom ögonlocken, allt i den här staden påminner om honom, oss, vi, vårt.
på ica höll jag på att krocka med en kvinna med en son när jag skulle gå in. Var det hon? Vet hon vem jag är? Vet hon hur jag ser ut? ÄR det hon? Hjärtat bultade ännu hårdare. Jag hade kunnat kräkas, svimma, skrika rakt ut, kontrollen hade lämnat mej...
på kvällen kom roger och flickebarnet (inte den nya tjejen utan dottern!) hem till de bekanta som jag sov över hos. det blev katastrof.
flickan ville inte hälsa på mej, var sur och vresig och ville vara ifred, blev arg för att jag busande slickat på hennes glass... vad var det som utlöste detta? när jag träffat henne hemma hos mamman var det kärleksfullt rakt igenom, springa emot och kasta sej i famn och "snälla åk inte hem än" när jag skulle åka. jag tror att de hade ätit middag hemma hos Den Nya Kvinnan innan de åkte för att träffa mej, det är den mest logiska förklaring jag kan komma på. Klart det blev en omställning, klart att det är svårt att hantera för en sexåring. Först en kvinna som pappa träffar, sen Emma, som väl är pappas kvinna? emma är ju emma... "Ska du komma med hem?" frågade hon när de skulle åka hem.
Nej älskade vän, det ska jag inte, jag är inte välkommen där längre, det är inte mitt hem längre, det kommer att sova en annan kvinna i den säng som jag nyss sov i, det kommer att bli andra regler, andra dofter, pappa kommer att skratta igen men inte med mej, älskade älskade lilla vän.
han hade med sej en kasse med skor och kläder som jag hade glömt där, och när de åkte gav han mej en kram. jag var avstängd och tyckte mest att det kändes konstigt. min älskade men ändå inte, så nära men ändå så långt bort. den jag kände, men ändå aldrig någonsin kände- det är så det mer och mer känns. jag vet inte vem han är.
på tisdagsmorgonen fick jag skjuts till jobbet (vikarierar på stenhamreskolan) och självklart mötte vi honom. min chaufför vinkade glatt. själv fick jag åter hjärtklappning och yrsel.
på tisdagseftermiddagen ett sms från mej till honom med förfrågan om att få sova över hos honom (jag vet: idiotiskt). ett svar: självklart får du det, men vi kommer inte att vara hemma, vi är bjudna på middag i ljusdal och kommer att sova kvar. en emma som låser in sej på toaletten och önskar att hon bara fick dö en enkel och smärtfri död. Genast.
sov över hos samma bekanta som kvällen före mellan tisdag och onsdag och *hepp* på onsdagsmorgonen när min gentlemannamässiga chaufför åter var på väg att lämna av mej vid jobbet har vi honom bakom oss. Samma glada vinkning dem emellan, samma äckliga jobbiga känslor hos mej.
på onsdagen lämnade jag Ljusdal så fort jag bara kunde efter lektionernas slut.
inte förrän jag klev av i Gävle kändes det okej igen.
jag känner mej lite orolig
det känns dels som illamående och dels som om någon kört ner cement i halsen på mej och håller på och fyller magen till en hård klump.
jag känner mej helt förvirrad. så fruktansvärt sårad. och arg, ledsen och förbannad.
Det känns som om någon sitter inne i mej och tuggar på mitt hjärta, min självkänsla, min trygghet. det finns ingen elak och fruktansvärd jävel på axeln som T har, det finns ett hungrigt odjur där inne som inte nöjer sej förrän det ätit upp allt som är jag.
och jag vet att jag måste kämpa emot, men just nu gör det så ont. allting gör så ont. hela kroppen plågas.
JÄVLA ROGER!
Äckel
vem är det som känner äckel? jag
vem är det som legat i min säng? hon
Jag tror jag ska kräkas, hela grejen är för mycket för mej att ta in. Hur kunde detta hända? Hur kunde vi gå från kärlekspar och kämpande småbarnsföräldrar till detta? till att knappt prata, knappt kommunicera, knappt känna varann... och att dessutom gå vidare... släppa in andra människor till vårt innersta... så snabbt.
jag mår illa vid tanken på hans kropp naken bredvid hennes, på henne, i henne... fy fan!
jag mår illa vid tanken på hans kropp- som så nyss var min- redo att ligga med en annan kvinna, när det nyss var Honom det var fel på, Han som mådde så dåligt att han inte hade någon sexlust kvar, Han som inte behövde någon kroppskontakt eftersom han var så deprimerad... Men det var inte honom, det var säkert aldrig Han.
Det var jag.
jag som inte attraherade, jag som inte dög, jag som inte intresserade.
Jag känner äckel.
Var det honom jag sa att jag ville leva resten av mitt liv med? I can´t believe it.
Ansiktsboken har fångat mig
www.facebook.com har drabbat mig och jag fastnade direkt. Vilken angenäm sida. Vad mycket roligt folk man hittar. Vilket förträffligt tidsfördriv det är.
Annat som hänt: jag har blivit rik.
Annat som hänt: inget
Annat som hänt: jag har fått förfrågan om ett deltidsjobb som resurs"personal" åt de asylsökande eleverna på skolan uppe i Ljusdal. Jag svarade att jag absolut är intresserad.
Annat som hänt: Fortfarande är alla bra personer kvar i Idol.
Annat som hänt: Fortfarande singel, fortfarande ovan, fortfarande illamående från fyllan i fredags, fortfarande känns rysningarna kvar från Patricias sång på Idol, fortfarande gråter jag ibland.
Annat som hänt: Har börjat fantisera om en klassåterträff för högstadieklassen. Micke vet varför...:-)
Tjuv och polis
hade inte väntat mej att blotta hennes röst skulle locka fram tårar ur ögonens gömmor, och att på det sen prata med barnen...
- vi leker tjuv och polis. jag är polis, han är chef över mej och han är tjuven.
- neeej, jag är INTE tjuven
- johooo.
- vart är du emma?
- jag är i min lägenhet i Gävle nu vet du. Jag har ju flyttat.
- Jag vill att du ska flytta till Föne igen...
- jaa, jag saknar dej också, alldeles vansinnigt mycket...
För det gör jag. Medan jag pratade med dem var och en i storleksordning, så rullade tårarna i en strid ström längs mina kinder. Jag saknar dem och det underbara livet jag levde när jag var med dem.
Jag har varit så lyckligt lottad att jag har fått lära känna tre alldeles underbara barn, tre vackra och kloka barn med så många fina egenskaper och egenheter.
Jag saknar dem så det känns som om hjärtat skulle brista. Jag vill så gärna finnas där för dem, vara tryggheten i deras faktiskt ganska röriga liv, vara den vuxna kvinna som deras pappa alltid levt tillsammans med, så länge de kunnat minnas. Tacklas med dem i tonåren, snacka tjejsnack med flickan när hon kommer i den åldern... Se dem växa upp och alltid känna dem.
En del säjer att jag måste kapa alla band till de här barnen nu, att min tid med dem är över, det finns ingenting mer att hålla fast vid. Jag lärde känna dem som en bonus när jag lärde känna deras far, och nu när deras far inte vill ha mej längre - får jag inte längre ha barnen. Jag måste inse att de är inte mina, jag har ingen rätt till dem, till deras umgänge... till deras liv.
Men jag är inte redo att släppa dem, inte inte inte, jag vill finnas där, jag vill finnas där.... jag vill så gärna få vara del av deras liv i hundra år till. Jag gråter. Tänk om R håller på och skaffar sej en ny kvinna. Då har jag verkligen ingen plats hos dem mera... utkonkurrerad, värdelös. Jag älskar dem som om de vore mina egna, tänker på dem hela dagarna, ser saker som jag vill köpa till dem, kommer på saker som jag vill göra med dem... de har varit en sån stor del av mitt liv...och nu får jag inte längre vara med....FAN!
min kassa ekonomi
jag behöver alltså:
en vattenpump + installation
ett avgasrör + installation
(en krängningshämmare + installation)
ska betala:
frisk tandvård
försäkring till bilen
telefonräkning
hyra
och jag har typ 200:- på mitt konto.
och csn ger mej inga pengar.
och jag pallar inga motgångar alls.
och så säjer bibblan på högskolan att jag är försenad med en bok som inte finns här hemma! det är för en gång s skull världens ordning här, och det finns ingen sådan bok här. Fan fan fan! Då måste jag betala en sådan bok också....
Jävla skitliv.
Idag gråter kroppen
Det gör ont i min fysiska kropp, det ömmar i musklerna, det känns som en hård klump i magen, det bultar ont i bröstet. i hjärtat.
Har en teori om att det är kroppen som nu förstått att den aldrig mer kommer att bli vidrörd av Den Speciellas händer, fingrar igen, aldrig mer kommer att få kyssa Hans kropp, Hans hud, aldrig mer älska med just den människa som är den enda som är intressant, enda som kroppen och jag älskar och längtar efter.
Och saknar så att det känns alldeles tungt och svart inombords.
Det gör ont inuit, kanske gråter det där inne, kanske rullar hårda stora tårar längs insidan av mej?
För ögonen på utsidan de kan knappt gråta alls, de klämmer fram en och annan någongång när det är lite väl jobbigt att vara här medan Han är där, långt borta, och fortsätter med sitt liv och sitt hus, och sin familj.
Än så länge kräks jag i alla fall inte, även om jag inte skulle bli förvånad om magen någon gång kommer underfund med att den aldrig kommer att få äta mat som Han Den Speciella lagat igen, eller ligga tätt ihop med hans lurviga oooootroligt sexiga mage igen, eller....ja vad som helst. och därför reagera genom att i protest kasta tillbaka lite mat.
Jag är inte psykiskt sjuk. Jag tror bara att min kropp lever ett eget liv, att den har en egen sorg, att den också måste bearbeta den. precis som jag.
En plötslig insikt!
Hur skulle min... lista... se ut om jag bara räknade de partners som jag fått orgasm med? Hur mycket totalt onödigt jävla skitsex har jag inte haft i mina dar och ändå räknat som sex, lagt till på... listan...
Reviderade listan och insåg att det blev en dramatisk sänkning av medlemsantalet. Tänker inte säja hur många, det räcker om Maraja vet. Chockad av insikten fortsatte tankarna och känslorna att snurra.
Hur kommer det sej att jag har gått med på det, att jag har utsatt min kropp för det, förringat mej själv och förnedrat mej själv... Hur kan det komma sej att jag gått från lugn och självsäker till... och så poppar nästa tanke upp. Jag har nog alltid använt sex för att få bekräftelse, bevis på att jag duger, är bra på något.
"Varje gång du ligger med en man, öppnar du din själ för honom" och det är sorgligt hur rätt mamma hade den gången för länge länge sen när hon var orolig för mej och ville få mej att lugna ner mej.
Jag har öppnat min själ alldeles för många gånger, och alldeles för många gånger har folk som jag öppnat den för inte brytt sej nämvärt. Inte så att folk har varit elaka, men de... kände mej inte tillräckligt bra för att det skulle vara värt det.
Jag har kanske aldrig varit riktigt trygg i mej själv, inte sen jag var...12-13 och debuterade.
Sedan dess har jag använt min kropp som ett verktyg, ett redskap...och inte varit tillräckligt rädd om mej själv.
Jag har vetat länge att jag tänker för mycket. Tragglar, tragglar, tragglar samma gamla tankar.
Kanske måste jag sluta tänka så mycket och börja känna istället. Känna efter. Före.
Jag känner mej äcklad och illamående och djupt aggressiv. Hur kan det vara såhär!
Jag är INTE den enda tjejen som gjort så här, som haft taskigt sex och som ändå inte reflekterar över det. Som bara fortsätter i samma hjulspår.
No more, no more, I can´t take it.
Allting handlar om mej
och i alla sånger jag lyssnar på hittar jag budskap och strofer som handlar om precis det jag känner.
" Det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig, dom är över nu. Hör ett bombombom som kallar på dig. Det är över nu, men jag kommer ihåg en helt annan tid, den är över. "
"Vill man älska måste man vara två, hjärtat tar aldrig semester"
"Jag är trött, jag är led...jag vill leva på bröd och vatten om jag endast fstrax fick byta allt gasljus mot natten där timmarna sakta flyta "
"I remember love so beautiful, now I know my heart is breakable"
"Fan fan fan det skulle varit du...."
Jag kan inte förstå hur alla dessa sångare och låtskrivare kunde veta att just jag skulle känna såhär--? Märkvärdigt. För inte sjutton har någon annan före mej upplevt hjärtesorg? ....Känner mej som den första i hela världen.
Singel
Det funkar på dagarna, men på kvällarna och nätterna går det inte att komma ifrån tankarna och känslorna av ensamhet, sorg, ledsamhet, krossade drömmar, planer... det går inte att sova, jag ligger och zappar mej till sömns, men sover oroligt, vaknar och somnar om, drömmer om barnen, om Honom, och vaknar svettig och illamående.
Värst är det fysiska, att inte längre sova bredvid någon, att inte längre vakna på nätterna av barnen som vill sova hos oss, behöver gå på toa, är mörkrädda, har drömt mardrömmar. Inga kvällsrutiner: ingen att borsta tänderna på, ingen att läsa för. Ingen mjuk hud att pussa godnatt.
Ingen man att alltid kunna bolla alla tankar och känslor med, ingen att alltid varas.
Nu är jag min egen, rår mej själv, bestämmer själv, väljer själv program på teven och var saker ska stå.
Det är hemskt.
Vem är det som styr ditt liv?
Är det prylarna eller du själv?
Jag är beroende av mina saker, mår bra av mina många små prydnadsgrejer, mina elefanter, mina tavlor, mina urklipp och tidningar. Även om jag sällan eller aldrig sitter och tittar på elefanterna, eller dammar av tavlorna, så är det naturligt för mej att ha mycket grejer omkring mej.
Märker det nu när jag håller på och packar inför flytten, att det är så jädrans mycket grejer som jag aldrig använder. Jamen släng dem då? Men jag kan inte, och jag vet varifrån det kommer, både mamma och pappa är prylgalningar.
Inte så att prylarna ska vara av senaste modell, nyaste mobilen, dvd osv. utan mer att vi har lätt att samla på oss "skit" och svårt att slänga detsamma.
Styr prylarna mej? Hur skulle mitt liv vara om jag endast ägde 5 saker?
Idag ska jag kolla på en lägenhet, en 26 kvm liten lägenhet i Bomhus, och jag undrar hur jag fick plats i den förra jag hade här i Gävle.. den var på 25,5, så den jag ska kolla på idag är faktiskt större....... pust.
Jag är en husmänniska, behöver ett hus för att få plats med alla mina älskade prylar.
Kanske blir lägenheten jag ska kolla på i Skutskär bättre? den var betydligt större och eventuellt faktiskt till och med billigare än den i Bomhus...
Vad det känns ovant och konsigt att kolla lägenheter, jag som var inställd på att leva hela resten av mitt liv uppe i den hälsingska skogarna....:-(
Men ödet är något man inte rår över, och bryta ihop får jag göra vid ett senare tillfälle. Nu är det packning, flyttning som gäller.
Och så det frenetiska i att hålla tankarna borta från barnen... börjar jag tänka på dem så går det inte.
...
Igår upptäckte jag en dold talang hos mej själv. Jag kan sitta på toaletten och kasta in tvätt i tvättmaskinen. Snacka om tidseffektivism!
Idag vände allt upp och ner.
Berättar en annan gång.
Men hädanefter kommer allt att vara annorlunda,
for better or worse... Vem vet vad framtiden har i sitt sköte?
Klockan är nio (21), nu ska jag byta om från nattlinne till riktiga kläder, torka tårarna och åka till L&B och se på när de tvättar/städar och stökar, allt för att byta miljö, bryta tankar som spinner runt i huvudet.
Illamående. Rädd. Ja snarare livrädd.
Skrev en gång för hundra år sen, i en annan blogg i ett annat liv, om att magen kändes som en...
ja just det - tvättmaskin. Så har jag slutligen knutit ihop säcken.
Redo för nästa steg?
Hur gör man när man går? måste nog lära mig krypa först. Lära mej andas allra först. Lära mej torka mina egna tårar.
"Alltid en tonart för högt, man kan leva så
Alltid ett grönare gräs.
Om jag faller nu, vem tar mig då?
Om jag försvinner bort, vilka letar då?
Utan ett hem och en krets, man kan leva så
Rinna som sand ur en hand, när den knyts för hårt.
Man kan gå ett varv och ännu ett,
man kan jaga som en hund
Det de säljer här är det väger lätt
Jag är alltid på väg tillbaks
Ebeneser"
/Tomas Andersson Wij - Ebeneser
Om man skulle...
Som inte är mina egna erfarenheter, eller någon närståendes, som inte handlar om sex... Vad skulle man skriva då?
Jag skulle nog bara skriva som Kerstin Thorwall om jag skulle försöka mej på att skriva på riktigt. Det skulle bli självupplevt, egocentriskt, och...komiskt, antar jag. Jag har ju självdistans, gud ske lov!
Men om man skulle... skriva om något annat än sina egna bravader och upplevelser... skriva om "Inga" och hennes förehavanden. Nej den förmågan, den kompetensen tror jag inte att jag har.
Ni får nog hålla tillgodo med mej och mitt liv, mina dråpliga tabbar, skrattretande blunders, relationsfunderingar, mina dalar och mina toppar. Ibland något sexuellt, men sällan med smaskiga detaljer.
Tänker även lägga in ett kort på mej här, som jag gillar skarpt.